Bien gracias a dios!

Hejhej! Nu fixar vi det supersista fixet för alldeles strax åker vi till flygplatsen där vi ska hänga hela natten innan planet går. Om allt går som det ska är jag hemma på torsdag klockan 17.05
Bara 40 timmar från dörr till dörr ska jag nog klara. Hejdå! Dethär blir mitt sista blogginlägg, kul att ni velat följa mig!

Här har ni mig precis just nu, svettig och stressad med en korsning mellan rapunzel och askungen +kille i bakgrunden.

Ciao, que le vaya bien!

Man blir som man umgås…… Hjälp nej!!

Hejhej! Idag har ytterligare en eftermiddag spenderats på playan.

På vägen hem gick jag förbi supermarketen. När jag kom tillbaka till hostelet skulle jag bara ställa in lite grejer i huset där kylen är innan jag skulle gå upp till huset vi bor i och ta en dusch. Men ut ut en buske kommer en åsna och ställer sig och stirrar rakt på mig. Jahaja tänkte jag och klappade henom lite innan jag gick in och ställde yoghurten i kylen. Sedan går jag ut ur huset en annan väg än jag gick in men där står åsnan igen och väntar och vill bli klappad. Klappiklapp och sen går jag upp för att duscha och åsnan tar ett par tvekande steg efter mig ser jag i ögonvrån men sedan gick jag in. När jag väl står i duschen och äntligen ska få bort all sand så tar helt plötsligt vattnet slut. I hela huset vi bor i! Jag fick gå ner till kylskåpshuset och säga till en kille som jobbar här och sedan tog jag en dusch här nere istället. När jag va klar så berättar killen att det var åsnan som hade haft sönder nån tryckgrej så att vattnet forsade ut utomhus istället. Jag har alltså blivit vän med en ligist!! Och vad hade hen att göra bakom huset när jag duschade?? Var det så att hen försökte titta in genom badrumsföntret när jag stod där!? Det får vi nog aldrig veta….

Här har ni fönstertittaren i egen hög person när jag försökte mig på en konfrontation. Hen ignorerade mig mest dock och tuggade lite nonchalant på gräset. I framtiden ska jag vara lite mer försiktig med vilka kompisar jag skaffar mig……

Njutinjut

Hej! Nu sitter jag på vårt hostel där vi ska hålla till tills vi åker hem. Igår var vi på stranden hela dagen men idag slappar vi lite här och drar oss kanske ner mot stranden snart. Jag sitter här i skuggan där det nästan är för varmt och tittar ut över utsikten. Såhär ser det ut just nu:

Herr ödla håller mig sällskap där uppe på taket 🙂 det kryllar för övrigt av ödlor här i olika storlekar och färger. Det brukar sitta en tucanfågel i ett av träden också.

Nu ska jag fortsätta njuta här. Hejdå!

Hejdå familjen!

Hej!

Nu är det sista kvällen här i San José och i min värdfamilj. Imorgon åker vi till Manuel Antonio som jag faktiskt inte fattar om det är en park eller strand eller både och, men fint ska det va! Vi stannar en vecka och därifrån åker vi till ACI-kontoret och packar om lite och sen till flygplatsen. Jag räknade lite och från dörr till dörr tar resan hem 40 timmar! (Men det är mycket möjligt att jag räknat fel) för vi har otroligt mycket väntetider tex en hel natt på flygplatsen här i San José för den stänger över natten och vi åker tidigt på morgonen eller hur det var. Skönt ska det bli att komma hem i alla fall för det är klart att jag saknar Sverige och allt som hör till. Värdfamiljelivet är inget jag rekommenderar för känsliga och principfasta personer så att säga.

Men klart att det finns höjdpunkter i det! Som ikväll, ensam hemma och bara njuuuuter! Och precis innan min värdmamma gick så gav hon mig två par örhängen och en änglanyckelring för att jag ska komma ihåg henne. Hon har gjort de själv och jag är inte en person som har nära till tårarna men dethär gjorde mig så rörd att det blev lite fuktigt i ögonen. Jag märkte verkligen på henne hur stolt hon var över de och hur fin present hon själv tyckte att det var.

Här är även en bild på de som jag tycker har ingått i min värdfamilj. Sedan hade jag en pappa och lite systrar och så som jag inte kom så nära. Detdär med att männen ska hjälpa till i hushållet verkar inte ha slagit igenom i detta hus.

Det är min fina mamma Doña Betty och min volontärsyster Christine från Schweiz. Hon är en riktigt klagomaskin och jag har varit hennes klagomur men hon är så gullig när hon gör det så jag låter henne hålla på. Hon är en riktigt cool tant på snart 78 år som hittar nya vänner överallt. Dessa två människor kommer jag verkligen att sakna!

Nu ska jag försöka få ihop det sista av packningen innanjag går och lägger mig. Snart ses vi Sverige!

Den som väntar på nåt gott…..

Jag måste bara skriva och berätta att jag är så glad! Äntligen äntligen känner jag att min värdmamma tycker om mig på riktigt! Varför vet jag inte riktigt, det är nog mycket som spelar in. Som att:

-Hennes före detta favorit har åkt tillbaka till Österrike.

-En annan tjej som var i topp stack härifrån för att hon inte trivdes.

-Jag påminner så mycket om hennes genom tiderna favoritvolontär Ida Carlsson, också från Sverige. Både till utseende och sätt. Jag har fått höra så många berättelser om denna Ida. Bör jag nämna att hon har en inramad bild på henne som står bland släktfotografierna på pianot?

-Jag helt enkelt försöker uppföra mig bra här i huset.

Hur som helst spelar det ingen roll för bra känns det. Hon har börjat krama om mig på riktigt och pratar med mig som att hon verkligen bryr sig. Nyss knackade hon på och visade att hon hade ställt fram en gammal TV och soffa precis utanför min dörr så att jag kan titta på kvällarna och så bjöd hon mig på en liten mango som vuxit på ett träd i hennes väninnas trädgård. Synd bara att när jag verkligen har börjat trivas i familjen på riktigt så är det bara lite mer än en vecka kvar som jag ska bo här…… Men denna vecka ska jag njuta!

Glad påsk!

Hej! Vad har jag haft för mig sedan sist? Jo, jag har varit i Sámara med Johanna. Det är ett litet samhälle precis vid en superfin strand. På nätterna har vi sovit i hängmatta. Försökt är nog rätt ord. Första natten var olidlig. Ljus och ljud överallt ifrån. Ingen avskildhet. Tuppar som börjar gala klockan två på natten. Alldeles för många kissnödigattacker. Och på det blev jag plötsligt förkyld på natten med halsont och rejäl nästäppa.
Andra natten var underbar, sov som två prinsessor utan ärtor.
Trejde natten var…… Ja vi blev degraderade till att sova i hängmattorna på typ ytterdörrskökmatsalsreceptionsuteplatsen. Det säger sig självt att det inte gick så bra, men lika glad för det är jag för de som hade erövrat våra gamla hängmattor fick ett välförtjänt uppvaknande när en hel hönsgård med tillhörande tuppar (minst fyra stycken räknade jag till) på något mystiskt sätt lyckades ta sig in på hostelområdet, samlade sig runt dem, och lät precis så som en hönsgård ska göra klockan sex på morgonen.

Dagarna var desto bättre med pannkaksluncher, superskaldjurspasta och strandhäng. På stranden satt jag dock mest i skuggan och varvade bokläsning med att titta på mina ben och nynna på refrängen till denna för jag har nämligen gått och fått böldpest igen x43 på benen plus typ fem på armarna. Men lugn bara lugn för jag har nämligen lärt känna mina bett (jag misstänker i alla fall att det är någon överkänslighet mot något sorts kryp) och de har gått från att vara stora och röda med små blåsor som inte vill va hela till att krympa ihop och nu börjar de anta en sorts rödlila färg som av tidigare erfarenheter tyder på att de börjar lugna ner sig. Jag känner mig snäll idag och skonar er från bilder, vilken tur va!

Men en bild kan ni få, det är Johanna som gör sig beredd att gå in i prinsessnatten.

Det ska jag också försöka göra nu! Godnatt på er allihopa!
Juste! Ni som får för er att vilja skypea och såntdär, det är en till timmes tidskillnad nu alltså åtta för detdär med att ändra på klockan är ingenting som man sysslar med här.

Bästa veckan hittills (kanske)

Hej! Idag är jag hemkommen efter lite mer än en vecka uppe i Santa Elena. Det ligger uppe i bergen och alla hade vi fått höra hur otroligt kallt det skulle vara där av våra värdfamiljer innan vi åkte. Detta stämde inte alls. Möjligen att det var lite kyligt på kvällarna men på dagarna kokade jag ihjäl i min egen svett. Okej, det var tydligen ovanligt bra väder fick vi höra av de som bodde där men ändå!

Jag och Johanna hamnade i samma värdfamilj och oj vad vi trivdes! Vi bodde med mamma, två söner och en vit hund med underbett. Mamman jobbade både morgonskift och eftermiddag/kväll på ett hotell så henne träffade vi inte så mycket och storebror höll sig undan så det var Jag, Johanna, yngre storebror och hunden som fick bilda en liten familj.

Här börjde jag skriva en text om hur dagarna såg ut men den blev så otroligt tråkig och långdragen så jag kan sammanfatta det såhär: superduperjätteskumpig minibuss till jobbet. Bära säckar med grus upp för trappor och stigar. Äta massa lunch och vara överlycklig för att sitta ner. Plocka löv från grusgångarna så framtida volontärer skulle slippa bära sten. Sedan tog vi skumpbussen tillbaka till samhället för att äta jättegod glass. Hem och hjälpa till med maten så att storebror blev jättelycklig och sedan räkna ner tills klockan blev tillräckligt mycket för att få sova utan att verka konstig.

Ungefär så flöt dagarna på med lite undantag. Ett undantag kan jag faktiskt dela med mig av. Andra dagen, på eftermiddagen, satt vi och plockade löv ur grusgångarna. Jag hamnade mitt bland alla arbetare och volontärer som redan varit där länge och de skojade och hade kul och jag försökte vara så diskret som möjligt för att ja, jag inte kände någon och knappt hade pratat med de innan. Detta fungerade bra tills jag helt plötsligt, från ingenstans, släpper en klar och högljudd prutt. Den var allt annat än odiskret kan jag säga. Alla läskiga människor stirrade på mig och jag kunde inte sluta skratta. Så kan det gå när inte haspen är på.

Trotts min lilla incident så trivdes jag otroligt bra! Så bra att jag och Johanna bestämde oss för att stanna tre dagar extra. Detta gjorde att vi hann rida i solnedgången (typ) det va rätt molnigt den kvällen tyvärr. Vi hann promenera massa och sätta oss på vårt favvisberg och bara njuta!

Och jobba en extra dag! Denna dag är värd ett helt eget stycke! Vi hjälpte turistgrupper att plantera träd. Mest amerikaner var det och lite kanadensare. Det var precis som folk hade berättat för oss, så fort de fick veta att vi inte var från Amerika så vidgades ögonen på allihopa. Man kände sig lite som ett djur på zoo. Varje gång man sade något på engelska så fick man ett par uppspärrade ögon som svar. Johanna fick även äran att uppleva hur det känns när någon pratar om en precis när man står bredvid. Vad ska man säga, jag tycker faktiskt att någon av deras lärare någon gång under deras skoltid borde nämna att folk från andra länder lär sig engelska i skolan också.

Nej nu ska ni få lite bilder!

Här är Grinchen. Han hängde på insidan av vår sovrumsdörr för att skapa lite skräck i vardagen sådär…

Här är vi på en vandring ”bara 45 minuter dit och 45 minuter tillbaka, det är inte långt” det var INTE bara 45 minuter! Mer än två timmar i uppförsbacke i stekande sol är inget jag rekommenderar om du, som jag, hatar att vandra. Men fin utsikt då och då, här med vulkanen Arenal i bakgrunden.

Jag och Johanna på vårt utsiktsberg en eftermiddag i väntan på solnedgången.

Och så avslutar vi med en bild på mig när Johanna ställer in kamerainställningarna. (Ja jag råkade visst sno den från henne)

Juste! Jag har åkt linbana också! Den längsta va på…… Lite mer än en och en halv kilometer o rätt så högt över marken. Man satt fastspänd under så man kände sig som en fågel. Och hoppa tarzanswing har jag också gjort. Det var kul. Nu är jaginte världsmästare i förklaringar så vill ni veta mer så får ni gå in på http://www.monteverdeadventure.com

Godnatt på er! Imorgon ska vi ha en slappardag i en park:)

Mitt minne hann ikapp mig

Vet ni va?? Jag kom på att jag har en blogg! Vilken tur för er!

Nu ska jag ta mig en titt på mina bilder för att se vad som har hänt sen sist…

Jag och Erika har mest jobbat faktiskt. Här har vi lunchrast i våra allra bästa arbetskläder!

Vi har varit i Puerto Viejo och tittat på krabbor! I alla fall jag…. Och titta en kanske ål tittade fram under en sten också! Eller kanske en muräna! Vad vet jag, han ville aldrig komma fram och hälsa på mig.

Annars så har jag och Erika börjat en ny kost, både för hälsan och plånboken. Kaffe och bananer är det enda tillåtna småätandet! Extra lycklig blev jag när jag hittade en tvillingbanan!

Jaa….. Annars så läser jag mycket. Så mycket jag kan! För det är kul och bra kvällssyssla när mitt internet går och lägger sig.

Igår kväll var vi och serverade mat till barn i ett fattigare område av San José. Lite längre bort stod det några tonårskillar och tittade på oss. Jag reagerade inte direkt för det är så det är när man är blek tjej här. Man får stå ut med mycket ljud och kommentarer, vilka jag i och för sig nästan aldrig förstår för så bra har jag inte blivit på spanska (skönt). Men en kvinna som var och serverade mat med oss sa något i stil med ”akta er för de där för de väntar bara på chansen att råna er”. Hjälp! Det är inte så ovanligt med sånt här om man är oförsiktig. Men själva matutdelandet var kul!

Svimmelsvammel. Om ni känner att ni inte orkar vänta på mitt nästa inlägg, för det lär dröja ett tag vi åker nämligen till Monteverde på Lördag och stannar en vecka för att jobba i ett naturreservat, så kan ni alltid läsa Johannas blogg. Där kommer inläggen oftare för hon kommer faktiskt ihåg att hon har en blogg! http://www.johannarogo.wordpress.com går ni in på då!

Annars så önskar jag er en bra vecka och allt såntdär 🙂

Djurjakt

Nu ska ni få höra! Ibland på kvällarna så hör jag ljud utanför mitt fönster, alltså på uteplatsen. Det låter lite som en osmidig katt och jag har tänkt att ”okej, det är väl så det är här”. Men igår! Då kom min värdmamma in i köket med något lurigt i blicken. Hon sa att hon hade hittat fotspår från något mystiskt djur på deras bardisk. Så nu har hon byggt en djurfälla! Titta titta!

Fällan består alltså av en hög papperskorg med lite papayabitar i och stolar som gör att den inte kan välta. Tanken är alltså att djuret ska hoppa ner o äta och sedan inte kunna komma upp igen. Låter kanske hemskt men hon är så nyfiken så!

Här är förövrigt fotspåren, någon som kan säga från vem de kommer?

Nu har fällan stått över natten men inget djur har fångats, förhoppningsvis blir det en fortsättning på dethär inlägget!

Såhär kan man också skjuta upp sömnen

Hej!

Jag känner inte för att sova så jag tänker att jag skriver ett litet blogginlägg istället. Jag borde vilja sova egentligen för vi har tagit långhelg och åker till Puerto Viejo imorgon. Nazli,Freddi och Johanna ska hålla på med sitt projekt där men vi andra ska bara chilla på playan. Det är konstigt för förra gången vi reste så var i borta i två nätter, så packade jag min lilla ryggsäck och min typ skolväska helt proppfulla. Nu ska jag vara borta i hela tre nätter och ingen av väskorna är ens lite svåra att stänga och det finns absolut plats för mer! Vad jag har glömt lär jag ju märka imorgon…….

Appropå något annat så har Johanna påpekat att jag, så fort jag känner mig lite konstig, blir hypokondriker och drar till med någon sjukdom. Därför tänkte jag till och skrev ner en liten lista på alla de sjukdomar jag enligt mig har haft här.

– Böldpest
– Skabb
– Förkylning
– Diverse allergier och eksem
– Magsår
– Magkatarr
– Akne
– Spetälska
– Diarré
– Ätstörning
– Trasig magmun
– Magsjuka

Vilken tur att vår fröken Marianne sade till oss innan vi åkte att vi inte skulle medicinera oss mot våra egna diagnoser, isåfall hade man säkert kunnat uppleva värre saker än alla dessa människor som röker på här. För ja, man ska inte glömma att vi är i centralamerika och drogerna är ständigt närvarande här. Om man skulle vilja så är det inte alls svårt att få tag i. Mycket lättare än att få tag i en solkräm 25! Detta är helt omöjligt! Finns hur mycket som helst över och under, men inte 25! Så jag får helt enkelt dras med min 30 ett tag till och slippa skriva till cancer på listan här över.

Nu känner jag att jag ska sluta fly från sömnen så jag ska avsluta med en bild. Svårt dock att hitta en passande bild till det här inlägget. Jaja tittut!