Bästa veckan hittills (kanske)

Hej! Idag är jag hemkommen efter lite mer än en vecka uppe i Santa Elena. Det ligger uppe i bergen och alla hade vi fått höra hur otroligt kallt det skulle vara där av våra värdfamiljer innan vi åkte. Detta stämde inte alls. Möjligen att det var lite kyligt på kvällarna men på dagarna kokade jag ihjäl i min egen svett. Okej, det var tydligen ovanligt bra väder fick vi höra av de som bodde där men ändå!

Jag och Johanna hamnade i samma värdfamilj och oj vad vi trivdes! Vi bodde med mamma, två söner och en vit hund med underbett. Mamman jobbade både morgonskift och eftermiddag/kväll på ett hotell så henne träffade vi inte så mycket och storebror höll sig undan så det var Jag, Johanna, yngre storebror och hunden som fick bilda en liten familj.

Här börjde jag skriva en text om hur dagarna såg ut men den blev så otroligt tråkig och långdragen så jag kan sammanfatta det såhär: superduperjätteskumpig minibuss till jobbet. Bära säckar med grus upp för trappor och stigar. Äta massa lunch och vara överlycklig för att sitta ner. Plocka löv från grusgångarna så framtida volontärer skulle slippa bära sten. Sedan tog vi skumpbussen tillbaka till samhället för att äta jättegod glass. Hem och hjälpa till med maten så att storebror blev jättelycklig och sedan räkna ner tills klockan blev tillräckligt mycket för att få sova utan att verka konstig.

Ungefär så flöt dagarna på med lite undantag. Ett undantag kan jag faktiskt dela med mig av. Andra dagen, på eftermiddagen, satt vi och plockade löv ur grusgångarna. Jag hamnade mitt bland alla arbetare och volontärer som redan varit där länge och de skojade och hade kul och jag försökte vara så diskret som möjligt för att ja, jag inte kände någon och knappt hade pratat med de innan. Detta fungerade bra tills jag helt plötsligt, från ingenstans, släpper en klar och högljudd prutt. Den var allt annat än odiskret kan jag säga. Alla läskiga människor stirrade på mig och jag kunde inte sluta skratta. Så kan det gå när inte haspen är på.

Trotts min lilla incident så trivdes jag otroligt bra! Så bra att jag och Johanna bestämde oss för att stanna tre dagar extra. Detta gjorde att vi hann rida i solnedgången (typ) det va rätt molnigt den kvällen tyvärr. Vi hann promenera massa och sätta oss på vårt favvisberg och bara njuta!

Och jobba en extra dag! Denna dag är värd ett helt eget stycke! Vi hjälpte turistgrupper att plantera träd. Mest amerikaner var det och lite kanadensare. Det var precis som folk hade berättat för oss, så fort de fick veta att vi inte var från Amerika så vidgades ögonen på allihopa. Man kände sig lite som ett djur på zoo. Varje gång man sade något på engelska så fick man ett par uppspärrade ögon som svar. Johanna fick även äran att uppleva hur det känns när någon pratar om en precis när man står bredvid. Vad ska man säga, jag tycker faktiskt att någon av deras lärare någon gång under deras skoltid borde nämna att folk från andra länder lär sig engelska i skolan också.

Nej nu ska ni få lite bilder!

Här är Grinchen. Han hängde på insidan av vår sovrumsdörr för att skapa lite skräck i vardagen sådär…

Här är vi på en vandring ”bara 45 minuter dit och 45 minuter tillbaka, det är inte långt” det var INTE bara 45 minuter! Mer än två timmar i uppförsbacke i stekande sol är inget jag rekommenderar om du, som jag, hatar att vandra. Men fin utsikt då och då, här med vulkanen Arenal i bakgrunden.

Jag och Johanna på vårt utsiktsberg en eftermiddag i väntan på solnedgången.

Och så avslutar vi med en bild på mig när Johanna ställer in kamerainställningarna. (Ja jag råkade visst sno den från henne)

Juste! Jag har åkt linbana också! Den längsta va på…… Lite mer än en och en halv kilometer o rätt så högt över marken. Man satt fastspänd under så man kände sig som en fågel. Och hoppa tarzanswing har jag också gjort. Det var kul. Nu är jaginte världsmästare i förklaringar så vill ni veta mer så får ni gå in på http://www.monteverdeadventure.com

Godnatt på er! Imorgon ska vi ha en slappardag i en park:)

Mitt minne hann ikapp mig

Vet ni va?? Jag kom på att jag har en blogg! Vilken tur för er!

Nu ska jag ta mig en titt på mina bilder för att se vad som har hänt sen sist…

Jag och Erika har mest jobbat faktiskt. Här har vi lunchrast i våra allra bästa arbetskläder!

Vi har varit i Puerto Viejo och tittat på krabbor! I alla fall jag…. Och titta en kanske ål tittade fram under en sten också! Eller kanske en muräna! Vad vet jag, han ville aldrig komma fram och hälsa på mig.

Annars så har jag och Erika börjat en ny kost, både för hälsan och plånboken. Kaffe och bananer är det enda tillåtna småätandet! Extra lycklig blev jag när jag hittade en tvillingbanan!

Jaa….. Annars så läser jag mycket. Så mycket jag kan! För det är kul och bra kvällssyssla när mitt internet går och lägger sig.

Igår kväll var vi och serverade mat till barn i ett fattigare område av San José. Lite längre bort stod det några tonårskillar och tittade på oss. Jag reagerade inte direkt för det är så det är när man är blek tjej här. Man får stå ut med mycket ljud och kommentarer, vilka jag i och för sig nästan aldrig förstår för så bra har jag inte blivit på spanska (skönt). Men en kvinna som var och serverade mat med oss sa något i stil med ”akta er för de där för de väntar bara på chansen att råna er”. Hjälp! Det är inte så ovanligt med sånt här om man är oförsiktig. Men själva matutdelandet var kul!

Svimmelsvammel. Om ni känner att ni inte orkar vänta på mitt nästa inlägg, för det lär dröja ett tag vi åker nämligen till Monteverde på Lördag och stannar en vecka för att jobba i ett naturreservat, så kan ni alltid läsa Johannas blogg. Där kommer inläggen oftare för hon kommer faktiskt ihåg att hon har en blogg! http://www.johannarogo.wordpress.com går ni in på då!

Annars så önskar jag er en bra vecka och allt såntdär 🙂

Djurjakt

Nu ska ni få höra! Ibland på kvällarna så hör jag ljud utanför mitt fönster, alltså på uteplatsen. Det låter lite som en osmidig katt och jag har tänkt att ”okej, det är väl så det är här”. Men igår! Då kom min värdmamma in i köket med något lurigt i blicken. Hon sa att hon hade hittat fotspår från något mystiskt djur på deras bardisk. Så nu har hon byggt en djurfälla! Titta titta!

Fällan består alltså av en hög papperskorg med lite papayabitar i och stolar som gör att den inte kan välta. Tanken är alltså att djuret ska hoppa ner o äta och sedan inte kunna komma upp igen. Låter kanske hemskt men hon är så nyfiken så!

Här är förövrigt fotspåren, någon som kan säga från vem de kommer?

Nu har fällan stått över natten men inget djur har fångats, förhoppningsvis blir det en fortsättning på dethär inlägget!